Precis som människor måste datorapplikationer prata ett gemensamt språk för att förstå varandra. Det gemensamma språket för datorapplikationer kan man kalla för ett protokoll. För att människor eller datorer ska kunna kommunicera klinisk data med varandra måste parterna hantera följande:
1. ha funktioner för att kunna fysiskt kommunicera, till exempel prata och höra eller skicka och mottaga dokument och filer (detta kallas funktionell interoperabilitet)
2. prata ett gemensamt språk och dela en gemensam vokabulär, som tillåter dem att förstå komplex information (detta kallas semantisk interoperabilitet)
En grupp av användare av datorsystem i hälso- och sjukvården startade 1987 att utveckla det HL7 protokoll som skulle användas för att tillåta applikationer att dela klinisk data med varandra. Med tiden har detta protokoll kommit att bli en internationell och ackrediterad standard.
Termen HL7 (Health Level 7) används dels för organisationen som utvecklar och förvaltar standarder inom hälso- och sjukvård, och dels för de standarder som utvecklas av HL7-organisation, som till exempel standarden version 2.x och version 3. HL7, och dess lokala organisationer i över 30 länder, tar fram standarder för kommunikation mellan system och mellan organisation, för områden som beslutsstöd, integration i användargränssnitt och kliniks information.
HL7s vision är att skapa de bästa och mest spridda standarderna inom hälso- och sjukvård. Deras mission är att (oöversatt) ” HL7 provides standards for interoperability that improve care delivery, optimize workflow, reduce ambiguity, and enhance knowledge transfer among all of our stakeholders, including healthcare providers, government agencies, the vendor community, fellow SDOs and patients. In all of our processes we exhibit timeliness, scientific rigor and technical expertise without compromising transparency, accountability, practicality, or our willingness to put the needs of our stakeholders first.”
En inte helt ovanlig missuppfattning är att HL7 utvecklar programvara. I verkligheten utvecklar HL7 specifikationer och standarder.
Medlemmar i HL7 är kallas för HL7s Working Group, som i sig är organiserad i tekniska kommittéer (TC – Technical Committees) samt speciella grupper (SIG – Special Interest Groups). Det är tekniska kommittéerna som ansvarar för innehållet i standarderna. De speciella grupperna (SIG) kan man se som testbäddar för att utforska nya områden som behöver omfattas av HL7s standarder.
HL7 har under senare år blivit en mer global organisation. HL7 finns nu organiserade i 30 länder. HL7 samarbetar även med andra standardiseringsorganisationer, såsom CEN i Europa och ISO (International Standards Organisation).